Så var det dax att byta vintertröttheten mot vårtröttheten..

Är så trött och ur gängorna, att den där positiva känslan som kom med vårsolen förra veckan, ja den  är spårlöst borta. En kompis sa att det kan bero på att jag har slutat att röka. Är ju rökfri sedan 4 1/2 vecka och har dom senaste dagarna varit extremt röksugen. Och extremt trött och låg. Så det är väl kanske så att det beror på att jag nu är rökfri. I vilket fall så är jag så trött….. och röksugen…  Kommer inte att ge vika för röksuget, däremot så kramar jag nog snart kudden igen.

Ok idag var första dagen på gymmet..

Och det var en strid ström med nya upptäckter under passet i styrketräningsalen. Upptäckter i form av muskler jag inte visste fanns och sådana jag glömt bort. Men det var också kul, Så vi tar en tur till gymmet imorgon också. Kommer köra 3 ggr i veckan, 1 del styrka och 2 delar kondition. Och det är ju dag 3 träningsvärken brukar vara som värst så det är lika bra att tuta på. Sedan vart det en promenad längs kajen hem i solskenet. Sen var det en del sponsor arbete för nästa års kalender. Hade tänkt ta en promenad nu på kvällen men somnade i badet. Det kostar på att vara rökfri och komma i form

Det är några minuter in på dag 10 som rökfri..

Och det går bra. Men ska jag vara riktigt ärlig så saknar jag min gamla vapendragare ciggen. Fast inte så mycket att jag tänker börja röka igen.  Fast i lördags morse så trodde jag att jag skulle kvävas, jag började hosta i sömnen och tappade andan vilket i sig fick mig att vakna. Och det kändes ärligt talat som att försöka andas genom ett minimalt sugrör. Det är flimmerhåren som börjar vakna till igen sa min kära bloggvän Jonas. Och nog fasen flimra det till, trodde jag skull kvävas.

Har haft en liten tjejmiddag med rödvin och tjejsnack och även överlevt detta utan att röka. Har varit lite rödvins bakis idag dock, letade ett flertal ggr efter ciggen men det vart några snabba promenader istället.

Så det är bara att bita ihop och hålla i sig för det är tydligt att resterande av resan är rökfri.

Dag 5 och just nu…

Är det tufft, det kliar i fingertopparna och jag har ätit en onyttig hamburgare och sitter nu med en rykande het men ensam kopp java och drömmer mig bort mot mer rökiga tider.

Det finns så många tillfällen där en cigg passar som handen i handsken, och detta är ett sånt tillfälle. Försöker att fundera ut om och vart jag ska gå nu?  Har varit ute ett flertal ggr idag och knallat runt här på söder men nu har jag ingen lust, ska nog lägga mig i badet en stund och låtsas att jag ligger i en pool någonstans. Min nya rökfria verklighet, ett utopia fyllt med varma vindar och paraplydrinkar eller varmt badvatten och fesljummen vaniljshake. I vilket fall så är det rökfritt.

Klagan från förr, Det är dag 3… och Dag 4 i mitt nya rökfria liv…

Dag 4 i mitt nya rökfria liv…

Saknar dig min gamla vän. Handen söker efter trevande över bordet men så kommer jag ihåg att du inte finns här längre. Saknade slår stenhårt, kippar efter luft, försöker att fokusera på den där varma stranden där jag egentligen vill vara. Något ljushuvud sa nämligen att man skulle skapa en visuell värld där jag skull vilja vara just nu och drömma mig dit när suget efter min vän vart för stort.

Så jag skapar min lilla värld som ska hjälpa mig vidare och förbi suget efter min gamla vän. Och tro mig, jag försöker verkligen men när det kommer till kritan så sitter jag inte på en varm strand i Thailand och  jag har inte den där härliga stinkpinnen i ena mungipan med en svalkande fruktdrink i handen.

Jag sitter på söder med rökgrå himmel, med regnet smattrande som småspik mot fönstret och en rykande het kopp java stående ensam på bordet medan jag själv försöker att sluta bita på naglarna. Och det är bara att inse att den där visuella verkligheten inte funkar.

Men det är lugnt, det är dag 4 och jag Eva har inte rökt sedan i lördags och trots en enorm saknad efter dig min trogna vän, så är jag glad att vi har skiljts åt. Det var/är dax för en förändring. Och redan dag 4 känner jag att jag andas lättare, så saknaden till trots, jag har bestämt mig för att fortsätta utan dig min trogna vän.

Klagan från förr – Det är dag 3…

Det är dag 3…

Och jag kämpar vidare, undrar när det blir lite lättare. Jag svettas och skakar, händer söker men  hittar inget,  blicken flackar runt utan att egentligen se. Nej det är bara sätta på sig kängorna och promenera igen, måste tänka på annat men det är svårt.

Så vad är det som är så jobbigt då?

Jo jag håller på att sluta röka, efter att ha rökt i  ca 26 år och alltid väldigt mycket, har pendlat mellan 1 – 2 st paket om dagen ända sedan jag började och dom senaste åren så är det 2 paket om dagen. Jag har aldrig försökt att sluta tidigare, tanken har inte ens slagit mig. Jag har alltid sagt att så länge det smakar bra så kommer jag hålla på oavsett höjda tobakspriser och illavarslande hälsolarm.

Men så för en 3 veckor sedan så var jag på väg hem och skulle ta mig uppför götgatsbacken och jag har haft lite hosta men det har ju alla denna tid på året. Men jag trodde ärligt att jag skulle tuppa av när jag tog mig uppför backen. Det visslade och väste ur lungorna och jag varvade hostningarna med den lite lättare varianten av rosslingar. Kändes som att dyka fast utan tuber, med lungorna som komprimeras men när du dyker så har du luft i tuberna, här var det bara att kämpa på utan någon som helst räddning. När jag väl kom upp och stod där och flämtade så tänkte jag för mig själv att nu får det vara bra, jag måste göra något åt detta.

Och där och då började planeringen för min separation från tobaken. Jag hade några limpor cigg hemma, dom skulle jag avsluta och sedan skulle det vara slut.  Och i lördags så var det första dagen av resten av mitt liv. Jag stod hemma hos min mamma och rökte min sista cigg 10.45 lördagen den 14 mars 2009. Jag sa till min mamma att lämna mig ifred så att jag verkligen fick njuta av dom där sista blossen och det var en viss saknad redan när jag stod där och tog dom sista blossen, men samtidigt så var jag redan på gång med mitt nya liv. Så dom sista blossen var egentligen bara dom första stapplande stegen mot mitt nya rökfria liv. Och jag har gått igenom det allt, såg till och med hallisar ett tag när jag tyckte att Camilla, en kompis satt med en cigg och hon röker inte och det var dessutom ingen cigg, det var en salt pinne *s*. Jag använder inga hjälpmedel, jag tror inte riktigt på att ersätta en ful ovana med en annan ful vana.

Och jag ska inte ljuga och säga att detta är en lek, det är otroligt tufft och jag har svårt att tänka på annat just nu, men blir det svårt så tar jag på mig kängorna och knallar runt på söder. För det är dax nu, jag behöver en renare vardag Och varje timme utan tobak är ytterligare ett steg i rätt riktning. Så jag kämpar vidare med mina skakiga händer, metall smaken i munnen och suget efter det där  riviga morgonblosset.

PS….Det roliga är att min brorsa Ronny och hans flickvän var inne på samma banor så att vi sporrar varandra lite. Ronny har hållit upp i 2 1/2 vecka och Sara i 9 dagar och jag i 3 dagar.